Sämsta ridpasset ever

Guuud vilket dåligt pass det var igår i paddocken, för mig och Lady iaf, tänkte trava lugnt och avspänt och träna på det, men näe det var ju bara att glömma, hon bara laddade och laddade och skulle trippa och takta och trava normalt var ju att galoppera i långsamt i skritt tempo, även på lösa tyglar, suck.. blev mest pannkaka av allt, förmodligen missförstånd mellan båda också, inte samspelta alls, men men ibland har man sådana dagar med, och jag var trött efter att ha dygnat med, hade potatismos i hjärnan bara, och hon tröttade ut sig på att dampa, så hon orkade inte gå fram till bettet, blev bara spänt och struttig trav, och tog varje tryck från innerskänkeln för att få ut henne på spåret fattade hon som att hon skulle galoppera.
Nu blir det att bara träna skritten och traven hädanefter iaf, och träna även från marken, så hon förstår, och inte stressar av att hon inte förstår och tar egna beslut, likadant är det vid hoppning, hon lär sig banan fort och det går bra med mjuk kontakt ett tag, men sen tycker hon att hon kan det här, så nu kan man öka tempot och slår då upp huvudet och ökar så man tappar kontakten innan ett hinder så man får bryta av på volt,
det är inte alltid lätt att rida en liten häst med stark kropp och som har gott om motor och bärighet så man nästan lyfter från marken, kan lätt kännas som man sitter på en studsboll, men bara att backa bandet, det är ingen ide att bli arg på hästen för att man gjort ett dåligt jobb eller inte tänkt till i förväg för att vara före hästen, speciellt på en smart arab.
De försöker ju så gott de kan och vill vara duktiga <3
P.s. skäms, av det dåliga passet igår :( men valde att öppna mig ändå i bloggen, kanske andra haft liknande dagar med sina hästar? man hör ju sällan om dåliga pass?
Nåväl med henne blir det nu att ridas ut en del och stärka traven och skritta långrundor, brukar inte ha några direkta krav ute, är bara lösa tyglar som gäller där och rakt fram med långa steg.
 
Är ingen ide att haka upp sig på dåliga pass, eller bli arg, eller känna press, eller prestations krav, kan berätta att jag hade en period för en 7-8 år sen då jag bara ville att allt skulle gå bra hela tiden, och alltid, och helst utvecklas i super man tempo, så jag fick prestationsångest, när tränaren kom, och gick in i väggen med ridningen och tappade sen rid lusten en period, och fick tvinga mig sen att börja rida igen och komma tillbaka.
 
Sen fick Dobnas ägare rida Dobna, i början spänt och stelt då vi red utan annat häst sällskap med båda idag,
de håller på och ska lära sig det med, att kunna ridas utan varann, dock är det ju så himla roligt med sällskap när man rider..
men iaf hon mjuknade sen fint och slappnade av, och det gick riktigt bra för dom, deras bästa pass hittills, glada för dom <3 men ska inte skriva mer om dom.
 
Ungefär såhär kan det se ut när vi tappar kontakten..
Start sida / Fram sida | |
Upp