(KHIDAR X CLOETTA - KAISER)
Första gången jag mötte Chabli så var hon 2 år om jag minns rätt och gick fortfarande med sin mor Cloetta. Chabli var då grå med ljusa fläckar, som man kallar för tetrarch spots, samt bend or spots på kroppen. Hon var ett väldigt milt sto, fanns inget elakt alls i henne, hon var som en hund och lite nyfiken av sig, men aldrig för burdus eller för på, och alltid super noga med att hålla avstånd och gå bakom som hon hade blivit lärd, men egentligen var det inget man behövde lära henne, hon ville inte heller bestämma hon kände sig trygg med att jag var den som tog på mig ledar rollen, och såg hon något läskigt så gömde hon sig bakom min rygg och sneglade fram. Hon följde mig överallt på promenader en period, ibland gick vi till stranden, och ibland last tränade vi. Jag kopplade på transporten och hon följde mig med en gång in, flera gånger gjorde vi detta, inga problem alls, kanske kände hon på sig att det var inget farligt det där med att gå in i transporten.
Nått jag alltid kommer att förknippa med Chabli är hennes söta små öron, de var alltid så små, och gulligt luddiga på vintern. Hon var väldigt söt hela hon tyckte jag. Det är synd att hon aldrig fick några avkommor, hon hade säkert vart en perfekt mamma som sin egen mor är. Cloetta är nämligen föl tokig, ser hon andra föl och hon inte har någon så vill hon sno dom.
En händelse med Chabli minns jag speciellt, det var när vi skulle prova på att hoppa lite, hade satt upp ett lågt hinder, jag släppte henne på lång lina och hoppade och hon hoppade efter, det var hemskt kul tyckte hon, och fattade galopp ibland bredvid och studsade och hoppade efteråt. Men sen halkade hon helt plötsligt och ramlade helt raklång på marken, - "Chabliiii" ropade jag förtvivlat, då reste hon på huvudet, och såg ut som hon undrade - "vad är det?" sedan reste hon sig upp, och allt var som vanligt. Jag minns detta så tydligt just för att det var så konstigt att se en häst ligga helt stilla och raklång och inte röra en min.
En annan gång på väg till stranden ville jag gå en genväg hem, över en liten knä hög bro, inte högt alls, men plask så stod hon i bäcken istället, och lerigt var det, hon var alldeles lerig och det hade skvätt ler fläckar överallt, jag skämdes! vad skulle jag säga när jag kom hem? tog lite torkat gräs på en äng på hemvägen. Och väl hemma släppte jag ut henne i hagen igen till sina kompisar, men jag berättade aldrig detta för någon, jag skämdes så. Stackars Chabli, som bara gjorde vad jag bad henne om. Detta var otroligt korkat av mig som inte hade koll på vad hon gjorde där bak, jag vet.
I hagen var hon rang hög liksom sin mor, ibland hände det att när en ny häst kom in i hagen som hon genast gillade, så lät hon denne äta ur hennes hö hög, eller helt enkelt få hela hennes ranson, nästan som en snäll välkomst gest. Minns att hon direkt ville bli god vän med ett sto som hette Monisa, som också var skimmel, när hon gillade någon blev hon alltid alldeles till sig, och ibland började hon gräva. Chabli gillade nämligen skimlar speciellt. kanske för att hennes mor var skimmel. Hon blev också brunstig för de skimmel hingstar som stod i stallet. Om jag minns rätt så var hon kär i lille Mahrous på denna tiden, men han var inte en lämplig kandidat för henne, tyckte jag i alla fall.
En period hade hon ett ardenner sto som sin bästa kompis som var låg i rang, Chabli lät henne snällt äta ur hennes hög, men sedan tog detta ardenner sto överhanden och utnyttjade att Chabli var snäll, och kickade bort henne från hennes högar.
En dag skulle jag ut och ge alla hö, när vi hade runt 4-5 ston i hagen som Chabli gick i just denna vintern. Jag kom med alla hö säckarna och gick in i hagen, Chabli följde mig troget, och hotade bort alla som kom nära, delade ut några högar, men rätt som det var råkade Chabli slå bakut mot min ena axel så ja flög i backen och började stor tjuta som om jag vore tre år gammal. Det var inte meningen det vet jag, hon skulle hota de andra med sitt rodeo spel som hon brukade. Hon skulle aldrig aldrig vara elak med flit. Chabli kom sen fram med mulen i ansiktet på mig, och tittade på mig och började äta ur höet och fortsatte att titta på mig. Minns också detta speciellt, de jag tänker på då är hennes spetsade små öron som pekar mot mig medans hon äter.
Efter några år provade vi att skicka henne på betäckning med en fux hingst, men det blev inget av det hon ville tydligen snurra sig och titta på hingsten, och det går ju inte vid betäckning, kanske gillade hon inte att han inte var skimmel? vem vet, en del skimmlar kan vara sådana. Det blev inget i alla fall, och eftersom vi hade så många hästar under denna tiden, stallet var fullt med både dräktiga ston och ston som gick med sina föl så valde vi att sälja henne. Jag pushade min låtsas mor till detta. Köparen fick köpa henne billigt, som sällskaps häst.
Chablis stam är riktigt fin, både hennes mamma och pappa är vackra med underbara temperament. Cloetta har varit uställd med mycket bra resultat som 2 åring, och pappan var en res, world champion hingst, som vunnit det mesta man kan vinna, han var väldigt dyr att betäcka med minns jag, och Cloetta stod i Belgien hos denna hingst hela sommaren då hon inte tog sig, men till slut blev hon dräktig, men med tvillingar, men på stället tog de bort den ena för stoets skull redan i magen.
Jag var verkligen fäst vid detta sto, idag ångrar jag att jag låg på så med att sälja henne. Jag lurade upp henne på hästlastbilen, iväg från sina kompisar. Idag är hon död, jag vet inte vad som hänt, men jag hade under en tid sett att nya ägaren ville få henne sålt för ett väldigt högt pris, för att sen sänka priset. Efter detta läste jag på arab häst föreningens sida att hon var död en tid efter. Det känns inte rättvist, att denna ljuvliga själ inte finns mer. Hon är en häst jag alltid kommer minnas för sitt ljuvliga milda temperament, och för de söta öronen.
Nalle björn om vintern. Visst var hennes öron söta?
Cloetta och Chabli, den brune som sticker fram var Helena (Bey Gali x Artemis)
Jag tog god tid på mig att välja ut bilder på Chabli, hade problem med att välja bara några få bilder, men dessa blev det till slut.
