Welsh ponny
Welsh ponnyn är en urgammal ras med mycket arab blod i sig, även araben var från början en mycket mindre ras än den vi har idag. mankhöjden var runt 120 - 140, det fanns inga araber som var högre än 150 från början, men i människans tjänst började man avla fram större varianter av araben med hjälp av andra öken hästar som fanns att tillgå för att få upp höjden, och för att få fram snabbare hästar, och nya linjer dök upp och man började få fram flera olika typer av arabhästar och linjer såsom Dahman, Hamdani, Saklawi, Muniqi, och Kohejlan. Också welsh ponnyn var större och i en arab hästs storlek från början, men fick inte behålla sin storlek bara det vackra huvudet med en tydlig arabisk look, med sitt korta huvud och stora ögon, och breda panna med små öron, precis som många vill ha i det arabiska fullblodet. Welsh ponnyn är också en mycket trevlig ädel liten häst med ett gott lynne och ett lugnt och lätthanterligt temperament, hingstarna kan vara livliga men är ändå mycket lätta även för barn att hantera. Precis som också är vanligt även i arab världen.
Welsh mountain ponnyn är för mig en mycket tilltalande vacker liten häst, förmodligen för sin historia och att många har bevarat sin typ som de fick av det arabiska fullblodet en gång i tiden. Och jag gillar den mer grövre mer böjda halsen hos welsh mountain ponnyn som har försvunnit mer och mer hos det arabiska fullblodet.
Welsh mountain ponnyn fick en mindre storlek genom att man slog ihjäl alla hingstar som var över 150 och alla ston över 130 på uppdrag av kung Henrik VIII som ville förbättra rasen på sin tid. Och idag får en welsh mountain ponny inte överstiga en mankhöjd på 122 enligt rasstandard, det tycker jag är lite konstigt då finns flera raser men främst mycket arabiskt blod i ponnyerna och den var ju faktiskt större på sin tid. Det är också lite synd att om de överstiger mankhöjden så blir de automatiskt en welsh ponny i kategori B, inte en welsh mountain längre. det finns i kategorie A, B, C och D. De andra welsh typerna tycker jag tappar sin typ och är för mycket uppblandade med andra raser och därmed får de en annan typ, det är jag inte så jätte förtjust i.
Araben verkar mer och mer bli en mer lång linjerad liten häst, med tunnare hals, jag är nog den som går mot strömmen för jag gillar mer som de var förr i tiden, när de hade mer kraftigare halsar och under bra perioder med mat fick de maffiga halsar och lagrade fett i dom, de behövdes inför svåra perioder med mindre tillgång till mat, de behövde vara lätt födda, en del araber har nog förlorat denna egenskap på vägen.
Bilderna är på den Ottomanska kejsaren Sultan Selim på sin arab häst och ett utsökt vackert huvud på en welsh mountain ponny, likheterna är slående.
